Sitter ensam i skapandet...

Sitter ensam (dock en sovande Andreas tätt intill), skissar och känner ett lugn som inte funnits hos mig på länge. (Vet själen om att vi snart är hemma på Prostgatan igen?)
Så mycket som kommer till mig när jag får vara i mina egna tankar.
Äntligen börjar jag hitta mig själv igen, var lite vilsen där ett tag!

Kanske ska man känna den här tomheten och längtan för att hitta inspiration?

Hur som helst så fungerar det ju nu, så vi kör på det, ett tag till!
Au revoir!

Semlan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0